Onsdag 10/8: Jag var barnvakt, började få riktigt ont i magen och spydde. Jag låg på golvet och höll tillbaka tårarna, åkte till akuten. Dom skickade mig till röntgen där dom inte kunde hitta något.

Torsdag 11/8: Åkte tillbaka till akuten på morgonen för att ta prover, fick bl.a gå på en gynundersökning. Ingenting kunde dom hitta men dom misstänkte blindtarmen tills en annan "läkare" kom och sa att det var urinvägsinfektion så dom skickade hem mig med penicillin. På kvällen blev allting värre, hade över 39 i feber, kunde inte stå upp heller. Mamma hämtade mig vid nio och vi åkte direkt till akuten. Där fick vi vänta i 1½ timme på hjälp, dom var jätte otrevliga. Jag låg och grät, skrek och spydde av smärta. Runt elva på kvällen kom en läkare som skickade oss till Uppsala. Jag har fruktansvärt ont så det går inte ens att förklara. Uppsalas sjukhus var helt annorlunda, dom var snabba och snälla. Jag fick ett eget rum med min mamma och skulle opereras på fredag morgonen var bestämt.

Fredag 12/8: Fick morfin för att kunna sova lite innan operation. Operationen skulle bara vara tre titthål i magen. Det blev två, tills dom märkte att blindtarm sprack. Då gjorde dom ett större snitt i magen. Jag vaknade vid 10.30 och fick komma tillbaka till rummet 12.00. Fredagen var hemsk och bestod bara utav smärta.

Lördag - måndag 13-15/8: Jag fick byta rum. Fick en trevlig tant som tur var. Jag började gå, sitt och ställa mig träna. Söndagen gick bäst. Måndag var det bestämt att jag skulle få åka hem, vilket jag fick. Nätterna var svåra att sova. Dagarna var illamående, jobbiga och långa.

Idag sov jag till 03.20 vilket är riktigt bra, sen somnade jag om och vaknade för ett tag sen. Börjar kunna sitta, ställa mig och gå mycket enklare. Dock undviker jag skolan denna vecka. Får inte motionera, träna eller idrotta på minst två veckor och sen ska jag själv känna efter. Tar 11 piller om dagen vilket är svårt men jag försöker. Jag har ont just nu men det är bara för att jag inte tagit något piller än.

Jag är riktigt glad över att min mamma var vid min sida hela tiden, min pojkvän och bästavän kom och hälsade på också. Det har varit, utan tvekan, den värsta veckan i mitt liv, den förändrade hela det här året och sommaren. Jag har aldrig haft så ont och mått så dåligt som jag gjort. Jag har anmält akuten här i stan och ska skriva på en massa papper osv eftersom dom var så otrevliga och inte alls hjälpte. Nu måste jag äta frukost. Hoppas ni mår bra och är friska, pussar och kramar!!