12 augusti

Jag har just nu jätte ont men jag ska försöka sova. Låg och tänkte på alla kvällar på sjukhuset. Så fort det gjorde ont tryckte jag på en knapp, sköterskan kom inom 1 minut och jag fick antingen morfin eller något annat smärtstillande. Fick nästan vad som helst bara jag sa till. Dom på akademiska var riktigt snälla! Men nätterna var hemska, låg med en tant i rummet som snarkade värre än värst men hon var trevlig. Men nätterna, jag låg och vände och vred mig. Hade stora sömnproblem. Dagarna var lång, låg mest i sängen och smsade på Andreas och saknade alla så mycket! Men fick ju sällskap också av världens bästa familj, vänner och pojkvän! Sen gå-tränade jag också, det var jobbigt men jag blev riktigt pushad och fick mycket hjälp. Det var ett par dagar jag aldrig kommer glömma. Kommer förevigt vara tacksam för min mamma och Andreas, all hjälp och allt dom gjorde för mig, från början på akuten i Enköping, på Uppsala sjukhus och till hemma i Enköping. Jag mår bättre idag fastän jag kunde varit på benen inom några dagar. Idag är jag stark. Men resten, får vi se. Jag vet iaf att vad som än händer kommer jag vara tacksam och jag älskar verkligen all hjälp jag fick av alla underbara människor!


Den "bästa" tiden på sjukhuset är ändå när jag hade mitt egna rum och Andreas var hos mig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0