Ibland känns det som kärleken är som att lägga ett pussel. Att finna alla bitar, sätta ihop dom och få bitarna att se ut som bilden ska göra. Precis som kärlek, och ibland livet. Någon gång finner man inte alla bitar och då kan man inte avslut pusslet, ibland sitter alla bitar på rätt plats och pusslet blir klart och fint eller så finns ingen bit alls. Att hitta kemin, gnistrorna, kärleken och känslan emellan två personer går inte att finna bara sådär, om man hittar det då är kärleken hittad. Om man inte hittar det finns det fortfarande kvar. Man ska aldrig ge upp. Precis som med pussel, bitarna finns alltid där, man måste bara hitta dom. Sen kan man lägga klart pusslet, få bilden som ska visas och då har man det klart.

Lägga ett pussel och finna kärleken är rätt lika om man tänker efter. Jag har funnit mitt pussel, jag tänker inte tappa en enda bit, jag gillar bilden som mitt pussel visar. Har du hittat ditt pussel? Finns det ett pussel för varje människa?