Jag har haft, eller jag har ett helvete. Jag kan inte sova. Jag kan knappt äta. Jag kan inte sluta vara arg och förbannad på mig själv. Men vad kan jag göra nu? Jag väntar, jag gråter, mitt hjärta krossas. Men mest av allt - jag kämpar.

Allting gör ont. Jag försöker plugga - tårarna tar över. Jag försöker äta - illamåendet kommer.
Jag försöker gå ut - blir rädd.

Jag har aldrig älskat någon som jag älskar Andreas. Men att inte vet någonting just nu. Bara veta mina egna känslor, att jag är kär, rädd, orolig men samtidigt vet jag ingenting. Jag hoppas att Andreas fortfarande har känslorna kvar för mig. Vi lovade varandra ett löfte, jag tänker förevigt hålla mitt. Förevigt var ordet.



Jag tänker ha hoppet uppe.
Jag tänker inte sluta kämpa.
För, jag älskar dig och det finns ingenting som kan få mig sluta älska dig.