Mot världen

Jag letade inte efter någon, jag behövde inte ha någonting nytt i mitt liv, det var det jag trodde. När jag såg din blick som letade fram mot mig genom alla andra fick jag en rysning, som jag då trodde var fel, jag ville inte ha kontakt med dig för jag trodde du var ond. Dumma mig. Du var den finaste. Och att din blick fokuserade på mig gjorde inte dig ond, det gjorde dig speciell. Helt plötsligt fick jag sms, dygnet runt. Fick meddelanden på msn mer än vad jag brukade. Det var konstigt för mig att en person blev så besatt utav mig, innan var det jag som var besatt av andra. Inte tvärtom. 

Du höll mig uppe in i natten med vackra sms, jag förstod inte hur du kunde skriva så om mig. Vackra, snälla och omtänksamma saker. Det förtjänade ju inte jag. Jag var bara en vanlig person. Du var som magi, fick mig att le när som helst på dygnet. En magi som glittrade och sken upp mina dagar, av sms. Och gjorde mina nätter solljusa, av chatten på msn. Varför just jag? Varför var jag så speciell för dig? Du fick mig att falla djupt förälskad i dig. En känsla som slog mig och väckte mig. Det här var kärlek, så här känns det att vara kär. 

Åkte till Pride, efter många om och men. Föll direkt in i din varma famn som höll om mig hårt. Var det på riktigt? Du drog med mig runt hela Stockholms innestad och trots att vi missade hela paraden så gjorde du inte mig besviken. Tog med mig högst upp på stentrappan på Söder, höll om mig och gav mig våran första kyss. Våran kyss. Inte din och inte min, utan våran. Vi blev en. 

Alla bitar föll på plats, vi var lyckliga och kära. Vi rullade runt i gräset, upplevde nya saker tillsammans och i slutet utav dagen så var vi ändå lika lyckliga och kära. Du tog mig som en storm. Du stressade inte någonting, du berättade och delade med dig saker för mig. Vi pratade om eld och vatten, himmel och jord. Jag hittade min andra halva. 

Alla hjärtans dag kom efter ett halvår tillsammans och då överraskade du mig med världen. Jag fick världen utav dig och vad mer kan man önska sig? Jag var hel. Du och jag blev starkare med varje dag som gick. Det var vi, mot världen. Sommaren 2010 närmade sig och våran 1 årsdag. Hur läskigt snabbt går tiden egentligen? Picknick, sommarkvällar, bad och lek och alltid samma kärlek. 

Det är galet när jag tänker tillbaka. Du har alltid vara min prio ett, du har alltid vara den som jag vill vakna och somna bredvid. Du har alltid kunna få mig le hur, var och när som helst. Vilket situation vi än är i så är vi där tillsammans. Kärleken är där så länge vi är där.

Efter två år tillsammans så vet jag att jag aldrig vill vara med någon annan. För nu har jag hela världen, lyckan, kärleken och fram för allt dig. Jag vill uppleva, upptäcka och känna världen tillsammans med dig. Eller, tillsammans med oss. Det är vi nu.

Och jag kommer förevigt älska dig. Vi, mot världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0