Var bäst, inte värst

Vill man ha ont? Eller varför vill vissa alltid vara värre än andra? Jag opererades för snart(på fredag) 4 veckor sen, har fortfarande en del problem och en del smärtor, på det hela fick jag någon konstig fruktansvärd smärta i ryggen igår. Jag tar alvedon regelbundet och nu kletar jag in ryggen med Ibumetin. Inte hela ryggen utan punkten där det gör så j*vla förbannat ont!

Jag gillar inte att få speciellt mycket uppmärksamhet, jag tycker det är rätt obehagligt. När min syster var hemma under en helg och vi hade stor middag här hemma frågade nästan alla "hur mår du?", jag svarade allt från "bra", "helt okej", det är kämpigt" osv. Jag gillar inte att ljuga och säga att det är bra när det är jätte läskigt, jag är fortfarande rädd och har fortfarande ont. Jag vet ju själv att jag har lidit mycket mer i onödan än vad jag hade gjort om vi hade åkt till Uppsala direkt. Men nu är det så här.

Jag som hade som mål i livet att aldrig bryta något och aldrig opereras. Nu tog läkarna min oskuld. Oskuld när det gäller operation. Tycker alltid det har sett så läskigt ut när man blir nedsövd, och det är det. Jag hatar att jag fick lida och lider så mycket som jag gör. Men jag vill inte heller gå runt och klaga på det hela tiden. Nu säger jag god natt och jag ber er som läser att inte försöka vara värst med allting. Vad tjänar man på det? Var bäst istället!


Hur kul ser det här ut? Inte alls kul.
Jag är glad att jag hade mamma och Andreas vid min sida,
som verkligen fanns där. Hjälpte mig med allt trots mitt tjat.
Det kommer jag förevigt vara tacksam över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0