Det där lyckoruset man kan få, ända från tårna till huvudet, det som känns genom hela kroppen. Jag saknar det. Men idag fick jag tillbaka det för stunden. Stunden då jag och min bästa vän satt på en bänk på stan och pratade om allt som man kan tänka på, stunden då två söta nötter satte sig bredvid och och spred glädje. Den stunden idag, var nog en av de få stunder den här månaden jag kommer spara. Kärlek och glädje var precis det jag kände då. Jag är så glad över de vänner jag har, de familjemedlemmar som stöttar mig och för mannen som alltid finns där. Jag tar er med mig vart jag än går, ni är det bästa. Min bästa vän, min finaste kille, mina underbara vänner, min mamma, mina syskonbarn och några fler. Det finns inget bättre än er.

Det är dock tråkigt, hur mycket en enda person ska förstöra, se ner på en, behandla en så dåligt så att jag inte vet var mitt hem är längre. För en sak vet jag och det är att jag inte är hemma här mer.

Men stora kramar, pussar och mängder med kärlek till alla som är världens bästa ni!