Det är just under den här tiden man ska känna lättnaden och lyckan över studenten. Men jag sitter här och pluggar.. Är så jävla skoltrött, utbränd och vill egentligen bara skrika så högt jag kan, springa bort från allting och gömma mig där ingen kan hitta mig. Men sista provet pluggar jag till - ekonomi. Blä säger jag bara. Är så trött på det mesta nu, längtar efter att komma iväg, långt bort, där man inte kan ha någon kontakt med det vardagliga. Jag behöver komma bort. Jag har kämpat som en galning under 3 år, mått som värsta, varit sjukare än sjukast, kämpat mig upp till skolan för prov, redovisningar, lektioner och allt annat som har fått mig att må piss. Och nu när jag sitter här och inser att, ja, det är faktiskt mitt allra sista prov i gymnasiet jag pluggar till vill jag inget annat än att stänga boken, slänga alla pluggpapper och skita i allt. Jag borde ju känna lättnad, glädje och lycka. Men jag känner ärligheten, de känslorna jag haft under dessa tre år på Westerlundska gymnasiet, vilket är inga bra känslor. Men en sak ser jag fram emot och det är studentdagen, tillsammans med min klass som alltid alltid alltid har varit mig nära på ett eller annat sätt. Min klass ska jag fira, skrika och gråta glädje med, det är min klass, SP3C. SP3C kommer jag aldrig glömma, aldrig aldrig aldrig!