I'm not afraid

Hej kära ni. Det blev för mycket, allt blev för mycket. Jag behövde en paus och då fokusera på de som behövde mig, det som behövde lagas och så. Nu känns det relativt bra igen. 

För över 3 år sen blev jag förälskad i en kille som förändrade hela min värld och mitt liv, till det bättre. Han hjälpte mig, överraskade mig, fanns där och älskade mig. Sån kärlek man sällan känner, det gav han mig. Vi hade ett starkt förhållande och vi båda kom från helt olika världar men på vissa nivåer var vi väldigt lika. Under 2010 blev vår kärlek så stark och stor så jag nästan fick nypa mig själv varje dag. Det pågick länge och allt kändes bra. Under hösten/vinter kanten 2011 blev allt för mycket för oss båda men några månader senare hittade vi tillbaka till oss, vi blev vi igen efter några månader ifrån varandra. Vilket vi och vårat förhållande behövde. I somras var jag borta i över en månad och det hände en hel del runt omkring mig och gjorde så jag föll. Han fanns där, varje sekund och tvekade aldrig. Jag är så tacksam över vårat förhållande och jag uppskattar varje dag vi får tillsammans. Vi har gått igenom allt, verkligen allt, blod, svett, tårar, kärlek, besvikelser, glädje, lycka, överraskningar - allt. Det finns ingen på denna jord jag älskar mer än honom, för han känner mig in- och utsidan, han älskar mig för den jag är och det finns bara han för mig. Nu är vårat förhållande starkare, större, stabilare, tryggare och mer kärleksfullt än någonsin! 

Min familj har jag alltid varit tacksam för, de finns här och där men ändå finns de alltid där när man behöver dem. Alla är så fina, hjälpsamma och kärleksfulla. Vi är en gigantisk familj och vi står alltid på varandras sidor. Det har hänt saker som vi kämpar igenom, tillsammans. Jag älskar hela min familj och det finns inga jag värdesätter så högt som dem. Tyvärr har jag inte alltid visat det men nu hoppas jag varenda kotte vet om det!

Efter studenten flydde jag till Tyskland i en vecka och sen 3½ veckor i Karlshamn. Jag visste inte vad jag ville men när jag kom hem från allt resande mådde jag så psykiskt dåligt att jag låg i sängen varje dag, kollade in i väggen eller upp i taket. Efter ett tag sökte jag hjälp och hjälp är det jag får. 

Jag har jobbat för Röda Korset i snart ett år, i början gjorde jag mest frivilligt arbete i Stockholm men sen fick jag erbjudande om ett jobb inom Röda Korset som jag aldrig skulle tacka nej till. Nu har det blivit uppflyttat ett par veckor men jag hoppas på att kunna börja snart och komma igång. Jag tänker inte stressa sönder inför jobbet eller bli stressad för det blivit uppflyttat, jag tänker vara tacksam över att de tror på mig. Snart får jag börja jobba med en helt underbar organisation i Stockholm och jag hoppas snart att kunna flytta dit. 

Min ena syster flyttar snart till Kina, hon har frågat om jag skulle vilja flytta med henne dit.(Hennes man kommer bli chef för en avdelning på BMW i Kina). Jag är och har alltid varit en våghals. Jag funderar starkt på att flytta dit ett par månader. Jag måste bara vara på samma sida som alla andra, min familj, mina närmaste vänner, min pojkvän, alla. Jag vill inte lämna allt här och vara osäker hur allting kommer vara när jag kommer hem, men jag vill inte tänka "tänk om jag åkte" i framtiden.

Det är lite om vad jag pysslar med, pysslat med, vad jag gör och så. Ikväll tänkte jag baka lite, eller om jag sparar det tills imorgon. Hur som helst, jag älskar alla ni som gör mina dagar, ni som alltid finns där och verkligen visar det, jag älskar er. Ni är hur underbara som helst! 
Jag älskar den här bilden, finns ingen känsla som känns dom denna, i det ögonblicket när man hoppar ut från flygplanet, 4000 m upp i luften, faller fritt i 200km/h, åh! OM jag ska göra om det!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0