När man ser det hända

Idag på bussen på väg hem kom en kvinna fram till mig och sa "Rebecca Rebecca kommer du ihåg mig?", jag försöker med all min kraft minnas kvinnan men svara nej tyvärr. Hon berättade att hon bodde på ett asylboende som jag var hos för 2 år sen. Hon kom till Sverige för 5 år sen, efter två år fick hon flytta in på vårat asylboende med hennes son. Hon lärde sig bättre engelska och svenska. Hon berättade idag att idag bor hon och hennes son i en lägenhet i Tensta, hon jobbar och han går i skolan. Alltså, lyckan och stoltheten jag kände när hon berättade allt detta för mig! Blev så glad och rörd. Det är verkligen något jag älskar att göra och något som jag verkligen brinner för.
 
Att se skillnaden man gör är fantastisk! Jag minns för två år sen, nästan prick två år sen då jag var på asylboendet och några ungdomar fick uppleva snö, minusgrader och åka pulka för första gången. Det är något jag kommer bära med mig för resten av mitt liv! Jag är så stolt med det arbete jag gjort och gör.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0