Det var en gång en speciell person sa åt mig att aldrig sluta växa för jag kan göra något stort. Det är mycket den personen har sagt som sitter kvar i min skalle. Många svåra beslut har tagits, tårarna har runnit men med rak rygg har jag alltid stått. Ibland måste man bara följa sin egen känsla, besluta vissa beslut som antingen brister eller bär. Men vad som än händer så stå med rak rygg. Det har jag lärt mig under mina 19 år, det tänker jag alltid ha i tanke när jag gör mina beslut. 

Jag känner mig återigen vilsen. Lost. Jag måste få skriva lite så här konstigt för att bearbeta en hel del. Kram, jag tycker om er alla!

 

Nu ska jag fortsätta med mina jordgubbar och bananer, trodde inte att den blandningen skulle vara så gott, men ack så fel man kan ha. Puss!