Tur att jag är jag

Jag kan ibland (önskar det vore oftare) känna mig riktigt stolt över att jag är jag. Jag tar mina egna steg, min väg och jag dras aldrig med i grupptrycksgrejer. Som att röka. Det är så VIDRIGT, jag hatar verkligen det, lukten, allt. Men usch så äckligt. Och jag skulle aldrig kunna ha tanken att ta ett bloss. Blä! Det är jag stolt över, min väg, mitt liv, mina val. Det är så många unga som röke och festar sönder. Nu när jag äter min skräckmedicin känner jag också lättnaden över att inte dricka alkohol. Eftersom mina levervärden kommer ändras så mycket så är det bara positivt att jag inte dricker alkohol. Visst dricker jag alkohol, ibland. Näst intill aldrig faktiskt. Jag hoppas jag är stark nog att gå min väg och ta mina egna val och följa dem, livet ut. Kämpa! Jag måste bara tro på mig själv! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0