Somnade inte förrän vid 3 inatt, vaknade minst 7 gånger inatt och trodde jag drömde men då kollade jag på min mobil och såg Ivan med leendet och insåg att han verkligen är borta. Det är overkligt, ofattbart och det går inte att förklara sorgen, tomheten och saknaden. 

 

Igår kväll blev min förkylning värre, troligen för att vi åkte till Karlberg igår men det var ett måste. Idag blir jag instängd i lägenheten hela dagen. Ska sätta mig på ena balkongen senare och njuta av solen. Jag orkar inte skriva så mycket "vanligt" här då det är en hemsk tid just nu. Här får ni se en fin bild från igår kväll. Kram.