Hopelessly in love

I've been crushed, beaten down
And I'm frozen to the ground


When I'm ready to give in
Will you pick me up again


Pour a little salt we were never here

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind


When you pick yourself up, you get kicked to the dirt
Blissfully painful and insanity


Heartbreak.

Allt som du inte gjorde


Erotisk och pervers

Bara jag som tyckte det här var lite små roligt? Det fick iaf min fredagskväll till ett härligt skratt!

Lögner åt alla håll

Jag är inte perfekt, jag är mer operfekt.  Jag har lätt för att gråta och förlåta, men utnyttjar du det, så kanske det aldrig blir något mer. Säger jag föralltid, så ljuger jag inte. Säger jag "hoppar du, hoppar jag" menar jag det också. Säger jag "jag älskar dig" är det inte en lögn! När jag säger "jag älskar dig mest", till en då menar jag verkligen det. Om jag säger att jag inte orkar mer, då vill jag inte ha uppmärksamhet, för det är bara sanningen..


Finns ingen väg tillbaka


Finns en väg framåt och dit är jag på väg..


En glad AIK-brud

Hej på er igen! Sitter nu med två ostmackor och lite kall choklad. Har följt derbyt med min AIK-tröja på, 4-3 till gnaget och ett leende på mina läppar! Trots allting som hände på plats så är jag ändå glad och lättad över att de personer jag kände där klarade sig och är trygga. Inte så roligt när det blir så där på derbyn, eller matcher i storhet.

Nu ska jag mysa framför SATC och sova en riktigt god natt. Har haft en jobbig dag psykiskt och fysiskt, mest psykiskt då jag fått veta saker om en viss person som jag inte trodde något illa om. MEN, nu är det som det är och den personen är långt ute ur mitt liv och kommer knappast tillbaka. Men det är inte lätt att hantera. Så jag försöker göra det bästa av situationen så därför blir det shopping i Stockholm imorgon, pulkaåkning på lördag, träffa syrran på söndag, röda korset på måndag! GREAT. Sov gott!



Det som var svårt är dubbelt så svårt

Har försök ta tag i alla känslor, alla händelser, ja allt som hänt de senaste månaderna. Allt från att få en dörr i ansiktet, gråta så jag knappt kan andas, få ett sms om att allt är slut till att få alla sjukdomar och all smärta. Allt har hänt så fort och när allting hände så kände jag att jag accepterar det och försöker se det positivt och gå vidare så gott jag kan. Men jag inser nu att det går inte till så, jag måste känna alla känslor. Besviken, arg, ledsen, allt. Och de senaste dagarna har jag bara känt mig tom. Fast ändå arg och förvirrad. Därför har jag hållt mig borta från att skriva av mig och hållt mig till mina tankar, musik och promenader. Nu känner jag att jag mår lite bättre. 

Ska skriva mer "normalt" sen, för nu måste jag in i duschen för har städat mitt rum!


Att tänka på, att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte alltid att lyfta tyngst, att komma längst eller alltid lyckas.

 

Att vara stark är att se livet som det är, acceptera dess kraft och ta del av det.
Att vara stark är att falla till botten, slå sig hårt men att alltid komma upp igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit.


Feel the heartbeat in my mind


Yellow diamonds in the light
Now we're standing side by side
As your shadow crosses mine
What it takes to come alive

We found love in a hopeless place

Ärligt och rakt - ensamt

Usch, allting är riktigt jobbigt just nu. Då menar jag verkligen allt. Det är svårt att inse saker som att den jag älskar inte kommer tillbaka, att den personen lämnade mig utan att ens säga det ärligt och rakt till mitt ansikte. Jag vill fly från smärtan men det går inte. Jag kämpade för att hålla ihop det som var oss och i slutet stod jag helt själv. Ännu en gång, krossad, förstörd och sårad. Utan att ens veta svaret. Det enda jag har kvar är minnen, stunder och känslor. Ska jag behöva radera mina känslor? Och hur isf? Hur ska man gå vidare?

Jag har nästan alltid gått igenom saker ensam, jag delar med mig och berättar för de jag litar på vad som hänt. "Jag har blivit lämnad". Då får jag stöd. Sen försvinner stödet. Bara så där. Då är jag ensam igen, smärtan försvinner inte dagen efter. Jag mår bra, nej det gör jag inte. Men det säger jag, för det borde vara uppenbart hur dåligt jag mår. Den personen jag brukade prata med allt om lämnade mig, den person jag delade varje känsla med försvann, den personen som jag litade på och som jag alltid trodde skulle finnas för mig, lämnade mig.

Det var han som fick mig att tro på kärlek vid första ögonkastet. Det är min tro. Han som gav mig allting jag alltid önskat mig - kärleken, lyckan och allt där emellan. Och att försöka gå vidare utan han vid min sida är det svåraste jag gjort under mina 18 år på jorden. Han som gör så jag inte vågar öppna mina anteckningsböcker för jag vet att hans namn står på varje sida, i varje hörn, i varje hjärta. Det gör ont, det är svårt och det är så jävla jobbigt. Allting. Inte bara att förlora den person man älskat, inte bara att känna sig mest ensam i hela världen, utan att verkligen vara det.

Att jag inte sökte, men han hittade mig ändå var det som gjorde mig lyckligast. Att bli accepterad, respekterad och älskad av en enda person så mycket. Det var väl bara en del av livet men det är en del, en känsla, som jag aldrig kommer glömma. För det som han gav mig har gjort mig starkare och lyckligare. Men hur det än är så kommer jag aldrig glömma våra år tillsammans. 

Jag ger inte upp, jag ger aldrig upp, jag kämpar in i det sista och jag kämpar fortfarande. Fast inte för att ha dig kvar, utan för att släppa dig, släppa oss. Att vara ett vi är det finaste som finns. Jag lovade att aldrig släppa dig. Jag släpper dig som person, jag släpper inte minnena och jag släpper inte det du gav mig. Jag ska vara stark, jag ska säga att jag mår bra, för jag vet att ni tror på det då. Men om jag ska vara ärlig så är det här det svåraste jag gått igenom, det mest ensam jag känt mig, det mest sårad jag känt mig och det är verkligen inte enkelt. 

Jag checkar ut, men kommer ingen vart. Jag vill fly men måste vara kvar. Jag vill bort från det här ett tag, jag vill inte vara ensam längre, jag vill skratta, ha roligt, inte gråta. Fan. Livet är tufft. Men just nu ska jag krypa ner under täcket och fly in i SATC-världen. Ensam.

 


Toppen och estet

För det är alla känslor
som lever upp på nätterna
som tar ditt hjärta och ditt leende på läpparna
den du brydde dig om som spela din vän
som sedan hugger dig i ryggen vi vet hur det känns

Vill du veta mitt budskap,
det är ju nämligen så att varenda människa är utvald
och hur vi än vrider och vänder kommer
vi alltid att lägga det lika säkert
satte min fot på denna jord och endast för att sprida kärlek
Nu tänker jag visa världen
alla människor har lika värde

För jag vill bara glömma såret i hjärtat
och låta det tända
men det får mig att skämmas

ni verkar ju inte fatta att mitt hjärta är vilt
så det känns inte så värt att jag ska lägga ner tid
men jag kan ju inte hjälpa det




You say you love, but


Den julklappen

Har nu varit vaken en timme efter att ha sovit två timmar inatt. Är för tillfället riktigt ledsen och nere. Jag kände inte så när jag vakna, utan när vi delade ut alla julklappar här hemma. Jag är jätte glad, nöjd och så över alla klapparna jag fick och gav. Men en julklapp, den julklappen jag var mest glad och uppspelt över i år kommer jag inte ge bort och den personen kommer inte ens få se den. Det gör så jävla ont i mitt hjärta och jag är så ledsen över det. Jag var så lycklig när jag bestämde vad jag skulle ge och jag blev som ett litet barn när jag tänkte på hur hans min skulle vara. Och det enda jag ser framför mig nu är ett brustet hjärta. 

Nu ska jag sova några timmar eftersom jag är helt ensam hemma. Sen när jag vaknar ska jag koka 30 ägg!! Och då hoppas jag på att vara glad för då ska jag skicka iväg julhälsningar på sms.

Gråter sönder kropp och själ

Mår dåligt, riktigt, otroligt dåligt. Kommer inte orka. Återkommer när mitt liv är tillbaka.
Kämpar, skakar, gråter, försöker, kämpar, skakar, gråter....

Som sagt var...

Mår som sagt inte på topp. Vet inte riktigt vad det är med mig just nu, hänger inte med. Jag har försökt hänga med och så nu när min syster är hemma ett par dagar men sitter mest i mina egna tankar. Mår inte så bra. Både med en förkylning och massa konstiga och jobbiga tankar. Det stör mig och mitt plugg, inte ok! Nu ska jag kolla på SATC och varva ner, imorgon börjar en ny vecka med nya prov, inlämningar och redovisningar.. kram!
Och på fredag ska jag ta bort mina stygn om det ser bra ut, hoppas det men känns dock inte som det. Det kliar som satan och har blivit ett rejält blåmärke där, har ju plåser/bandage på men det har blivit så stort så det är utanför det. Precis som efter min operation. Men vi får se vad som sägs på fredag...


Försökte se lite glad ut nyss.


Var inte rädd


Smärta

Jag tog bort min leverfläck idag. Fick bedövning och kände knappt någonting. Tills efter skolan. Jag har mått dåligt och illa pga magkatarr och så får jag nästan lika ont som jag hade ett par veckor efter operationen i somras. Jag ska ta bort stygnen den 16e december. Just nu har jag jätte ont så ska lägga mig i sängen, ha musik i bakgrunden och plugga. Känns som allting bara gå upp och ner för mig. 



I support you, I believe in you

Det jag skrev igår menar jag verkligen, alla ord, allting. Och efter jag skrivit det hittade jag en annan video som rörde lika mycket och gjorde mig tårögd exakt lika mycket. Det ger mig hopp och glädje. 



Alla kan göra något

Den här veckan, eller snarare den här helgen har jag läst väldigt mycket om mobbning i skolan. Det kan vara en blick, en handling, fysiskt och psykiskt. Det pågår varje dag, från lekis och dagis till vuxen ålder. Och det här första youtube-klippet är så starkt, och rörande, så jag tycker att alla som kan sprider detta vidare. Och jag hoppas att alla ni är snälla mot era klasskamrater och liknande, för det är viktigt och det påverkar mer än vad ni tror.

Jag fick höra i veckan att jag hade uppfattats som kaxig och otrevlig när jag gick i 5-7:an och det fick mig att må dåligt för det var verkligen ingenting som jag ville. I 8-9:an bytte jag skolan och blev en ny person, jag fick en ny start. Jag var glad och njöd med mig själv, jag blev till och med kamratstödjare och jag trivdes jätte bra! I gymnasiet backade jag tillbaka och tänkte mer på mina studier än på att bli populär och få 10 stycken kompisar. De vänner jag har idag älskar jag och jag försöker behandla dom så som jag själv vill bli behandlad, jag försöker vara snäll och inte ha fördomar för personer som går i min skola. Jag försöker göra skillnad, jag försöker vara den bästa människan jag kan vara. För ingen kan göra allt men alla kan göra något. Så gör något! Kram på er, ta hand om alla!


Favorit delen

22 December fyller jag 18 år. Då blir jag myndig. Jag har alltid haft morgonen som min favorit del av min födelsedag, bli väckt av sång och present, frukost på sängen och allt sånt. Det har alltid varit det som jag längtat efter hela året. Men denna födelsedag om mindre än en månad kommer det inte bli så. Jag sa ikväll till mamma att jag inte vill bli väckt på min födelsedag. Jätte synd och tråkigt och jobbigt eftersom jag verkligen älskar den delen, det kommer inte kännas som min födelsedag när jag vaknar den 22 december, det kommer kännas så jävla annorlunda. Så tyvärr sa jag nej för jag orkar inte vakna på min stora 18årsdag och inse att den person jag älskar mest inte är med mig och delar det med mig. Jag vet att den personen ändå kommer den dagen, men inte på morgonen och sjunger, grattar mig och så. Nej, det är jätte jobbigt för mig faktiskt och jag är ledsen över det... Jag kan inte skriva att min födelsedag kommer bli bra ändå, jag vet att jag kommer vara glad osv, men allting är jobbigt och jävligt svårt för mig nu. Och att jag skulle besluta det här nu var en av de jobbigaste sakerna på länge. Men nu är det tyvärr så..


En födelsedag för ett tag sen.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0