Vart är ni som sa att ni skulle finnas där oavsett vad? Hör av er kanske 1 gång i veckan, inte ens frågar hur jag mår. Insidan sliter sönder mig och jag vill skrika rätt ut. Varför ska jag behöva smsa dig för att få något tillbaka? Vad får jag tillbaka? Ett nej, ett kanske, ett njaa vi får se. Vad hände där?

Om du älskar mig, varför säger du då nej? Sover du? Om du älskar mig ska du oavsett i sömnen, i svårigheter säga att du älskar mig. Inte säga nej. Om du älskar mig vill jag höra de tre orden som betyder mest. Inte "passar dig för", blankt. Tomt. Det ekar, min insida är tom men min utsida hör inte.

Jag har älskat den här veckan som om det vore min sista, varför? För att du har varit så jävla underbar, romantisk och ren. Ren kärlek, varför bråkar, tjafsar vi för? Varför finns det människor som inte har ett hjärta inom sig? Hur kan du säga att du inte älskar mig efter allt.

Jag skriver inte till en person. Jag vill nå till just dig, jag hoppas att inte bara du tar åt dig för det är inte bara du. Det finns flera. Säg att du älskar den du älskar. Säg att du finns där och verkligen visa det för dina vänner. Fråga hur dom mår, vad dom gör, hur livet är. Gör något som visar att just hon eller han betyder. Säg inte ifrån, våga.

---

Inte till en person. Inte till någon. Vem är det då till?


Det enda jag vill ha är våran kärlek.
                                 våran vänskap.
                                 våra känslor.