Jag vet att ni säkert undrar vad som har hänt eftersom sättet jag skriver. Jag tänker använda bloggen för att skriva av mig, skriva till dig. Det är den jobbigaste veckan i hela mitt liv och det känns som jag är ensam mot världen. Men jag vet att det är vi mot världen. Jag vet inte hur jag ska förklara alla mina känslor för dig. Kämpar och försöker men allting är tomt och svårt utan dig.

Jag har svenska nationella imorgon, muntliga. Jag har inte ens börjat. Kan inte tänka på någonting annat än dig, oss och på vad jag gjort fel. Jag måste ta tag i svenskan. Jag måste, men jag orkar inte. Jag önskar bara att du kunde säga något. Säga att du finns där, säga att du är min, att du älskar mig. Jag kommer förevigt älska dig.

Vi gav varandra löften, aldrig lämna varandra, aldrig låta någonting kommer mellan oss.
Jag kommer alltid att ge dig det löftet. INGENTING kan komma emellan oss.