Näsblod och ensamhet

Stod och hjälpte Elvis och kände att det började rinna i näsan, inget konstigt med det tänkte jag. Kollde mig i spegeln och jag ser ut som ett spöke, ser likblek ut och blodet rinner. Blev rädd av mig själv, på det sättet har jag nog aldrig blivit. Sprang direkt till toaletter och försökte få in en tampong men tänkte att papper kanske var bättre när det rann som det gjorde. Riktigt läskigt faktiskt. Jag satte mig på golvet med huvudet bakåt och papper i näsa, började tänka då och en stund där kände jag mig ensam, så ensam som jag inte gjort på säkert flera år. Det kändes konstigt. Jag vet ju själv att jag inte är ensam. Men det fanns ingen där som kunde hjälpa mig. Om något skulle hända. Ingen var där. Min mobil var inte i närheten, mamma låg och sov tungt. Själv satt/låg jag på golvet och blödde rejält med näsblod, var likblek och ensam. Tänkte på om jag skulle ta mig till mobilen och ringa någon, men vem skulle svara? Folket ligger väl och sover nu, jag borde inte störa för en sån lite skit sak. Då kände jag att jag skulle vilja kunna ringa någon, när som helst, var och hur som helst och att den personen alltid skulle svara för mig, oavsett vad liksom. Men jag kanske har en sån person i mitt liv utan att veta det, eller så har jag det och vet om det men inte vågar inse det. Inte vet jag just nu iaf. Eftersom jag inte gjorde något. Jag vet att jag skulle vilja ringa ett par personer, som troligen sov eller sover och som säkert inte skulle blivit så glada om jag ringde och störde. Så jag satt kvar på golvet, Elvis kom och la sig bredvid mig och när jag hade kraften att ställa mig upp gick jag upp till rummet med honom, han har följt efter mig ikväll som om jag vore hans allt. Men på ett positivt sätt, har känt mig älskad av honom, av en katt... Jag låter sjuk i huvudet. Nu sitter jag vid datan med näsdukar, papper och två tamponger bredvid mig. Ska ju sova, men är lite rädd att sova när jag sover näsblod. Ska jag ringa någon? Tror inte det, klockan är halv ett, folk behöver sova. Jag är inte lika likblek längre. Men blodet rinner. Fan vad jag önskar just nu att jag inte vore ensam. Men jag ska nog ta och läsa lite gamla sms på min mobil har 22 stycker sparade sms som betyder mer än någonting och som får mig att känna mig älskad, precis det jag behöver nu. Har jag någonsin skrivit ett så här långt inlägg? Kommer ens någon orka läsa? Isf tack för det! Och det menar jag. Jag är glad att ni läser det här. Och jag hoppas att ni säger till de personer/den personen som ni alltid finns där för, oavsett vad, att ni verkligen gör det. Jag tror alla vill höra det. Man kan aldrig få nog av att höra sånt. God natt på er, massvis med kramar!

Det här inlägget lägger jag i Minnesvärda stunder 2011 för jag vill att när jag känner mig sådär löjligt lycklig och att jag känner att det finns minst en person som oavsett vad svarar, då ska jag kunna läsa det här och känna att det som jag kände ikväll är över. Jag vet att det säkert är svårt att svara hela tiden, men om man missar ett samtal/sms/mejl så kan man alltid höra av sig så fort man kan och säga att man missade det. God natt nu, nu ska jag lyssna på mig spellista på mobilen "deppig och lycklig".


Jag menar inte att det inte finns någon där för mig. För jag är lyckligt lottad och jag vet
att flera personer finns där för mig. Men jag vet också att jag inte vill ringa och störa
dom så sent på natten. Och jag menar mer att jag vill ha någon som jag kan ringa,
som jag känner att jag kan ringa, oavsett vilket klockslag och den personen ska svara
och inte vara arg eller sur. Utan kunna svara och fråga vad jag gör, hur jag mår, om något
har hänt. Förstår ni? Jag hoppas det, för jag vill inte såra någon med det jag skrivit nu.
Kärlek till er ALLA!


Kommentarer
Postat av: Jennifer

fan vad läskigt, jag vaknade och ba "åhnej, jag är förkyld, näsan är alldeles full (haha) så jag gick upp för att snyta mig och DÅ insåg jag att det var blod. överallt! i typ hela min säng, i mitt ansikte, på händerna och på tröjan :o fett läskigt att det var typ samtidigt :o hoppas det blev bättre! och du... jag finns här <3

2011-11-13 @ 08:50:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0