Sitter och lyssnar på Molly Sandéns vackra röst och låten Why Am I Crying. Så fin. Tänker på allting som hänt under de senaste.. året faktiskt. Början av 2011 var väl då allt började, sen smällde smällaren i november, bomben smällde i december. Och skadorna syns fortfarande. Vissa dagar är enklare än andra och vissa dagar vill jag inte ens finnas. Jag har känt alla känslor om det här men nu vet jag inte vad jag ska känna längre. Det är bara tomt. Just nu vill jag njuta av mina sista 100 dagar på gymnasiet, om man nu kan njuta av skolan.. Men jag vill bara vara, fast ändå inte. Men fy fan vad allting har varit svårt och jobbigt den senaste tiden. Därför har saker och ting varit som det varit.

Det här får min vardag att bli 100 gånger bättre!