Jag känner att jag inte räcker till. Jag känner att jag inte duger. Jag känner bara negativt just nu. Jag sjunker djupt. Den person jag vill få lyckligast, känns det som jag förstör för. Det känns som jag är en stor klump som bara är ivägen. Jag känner att jag inte når dit jag vill nå. Jag står på tå och sträcker mig upp men når ändå inte. Jag vill att du ska kolla på mig och se en person du blir så lycklig av att du inte vill göra något annat. Men även om du säger det imorgon så känns det inte så, inte för mig. Jag känner mig som ett mörkt moln. Som bara blir mörkare. Och mörkare. Det var länge sen jag kände att jag verkligen inte räckte till, det var länge sen jag kände så här. Kanske är det sjukdomen som talar, eller så är det känslorna jag känner som kommer fram som en ärlig bomb. Vad det än är, känner jag att jag inte duger som jag är nu. Inte för dig, inte för någon. Du kan säga att jag duger, jag säger okej. Men innerst inne är jag tom, mörk och tycker inte om mig själv alls. Jag vill räcka till, åtminstone för dig. Jag vill få dig lycklig, så alla märker det. Jag vill få dig lite lycklig och glad som de andra får dig. Jag vill vara lyckan i ditt liv.

Ja, om jag ska vara ärlig. Jag känner mig värdelös.