Har mått dåligt så länge nu. Men nu har det gått över en gräns, när jag blir rädd och orolig för vad som kan hända och att svimma två gånger under kort tid så är det dags att söka hjälp. Jag är glad ändå att det inte gick allt för långt. Nu vet jag inte hur det blir med bloggen eftersom jag inte tänker skriva på samma sätt och så. Men bilder kommer komma upp och grejer också. Men inte lika mycket text och så. Jag behöver må bra. Jag önskar bara att jag får allt stöd jag kan få. Det är allt jag behöver nu. Kramar på er finisar!