Jag älskar att vara i ett kärleksförhållande.
Jag älskar att du får mig skratta och le.
Jag älskar att ha dig vid min sida.
Jag älskar att du är min.
Jag älskar dig.

Den bästa, finaste, mest omtänksamma, vackra och kärleksfulla present jag fått.
Blev så otroligt glad, kände mig älskad och trygg.
Tack för allt du ger mig min finaste man, jag kommer förevigt älska dig.

Samtidigt som jag fick frågan om jag hade jobbat i sommar var det med en fråga om mig och Andreas. Hur vi träffades. Det är en krånglig och underlig historia.

Om man skulle beskriva det kort skulle jag säga: Vi träffades på en AIKmatch därefter tog Andreas reda på mitt nummer och övertalade mig att åka till Pride 1 augusti 2009. Kvällarna innan pratade vi och smsade och kände att känslor för honom började komma fram. När jag väl var där på Pride så kunde vi inte motstå varandra och sen dess har det varit vi och ingenting kan stoppa oss!

Men om jag skulle berätta lite mer detaljer skulle jag säga: Vi träffades på en AIK där Andreas satt med hans kompis som jag kände sen innan men som jag hatar, jag var där med min bästa vän Jennifer. Direkt när jag och Jennifer klev in på Råsunda kände jag konstiga blickar, Andreas stirrade konstigt på oss.. Jag och Jennifer satte oss vid dem och var där hela matchen. Efter matchen skiljdes vi åt och jag fick några sms från hans kompis. Några dagar senare fick Andreas Jennifers nummer och smsade med henne. Till slut fick han mitt nummer och vi började smsa, prata på kvällarna och hela nätterna. Till slut på msn också. Idag säger han fortfarande att han stirrade på oss för han blev kär i mig. Några dagar innan den sista juli så kände jag någonting för denna konstiga kille, visste inte riktigtg varför och hur men så var det. Till slut blev jag övertalad om att åka till Pride och träffa honom, vilket jag gjorde. Han bevisade för mig vilken underbar och snäll kille han verkligen är och jag blev bara mer och mer kär. Idag är känslorna fortfarande kvar och jag har haft de två bästa och mest kärleksfulla åren i hela mitt liv!

Långt och kort, ni själva väljer. Men tillslut är vi här idag, snart varit tillsammans i två hela år. Han gör mig galen, lycklig och kär! Han kan få mig att le vilken sekund som helst. Oavsett om han fortsätter att överraska mig som han redan gjort eller ger mig hans mjuka pussar på morgonen så kommer jag alltid att älska honom, för allt han gjort och gett mig har ingen annat ens försökt med. Han är kärlek för mig.

Jag vill att du ska ge mig den känslan man får av
romantiska komedier
bröllop
att man vet att allting är rätt
sin första gång
romantiska noveller
sin första kyss
sin första äkta kärlek
låtar som ger en gåshud
kärlek som ger en rysningar
att vara din enda
att känna kärlek
dom där töntigt kära paren
att vara kär.

Jag vill att du ska ta mig till den världen som bara du kan.

Ibland känns det som kärleken är som att lägga ett pussel. Att finna alla bitar, sätta ihop dom och få bitarna att se ut som bilden ska göra. Precis som kärlek, och ibland livet. Någon gång finner man inte alla bitar och då kan man inte avslut pusslet, ibland sitter alla bitar på rätt plats och pusslet blir klart och fint eller så finns ingen bit alls. Att hitta kemin, gnistrorna, kärleken och känslan emellan två personer går inte att finna bara sådär, om man hittar det då är kärleken hittad. Om man inte hittar det finns det fortfarande kvar. Man ska aldrig ge upp. Precis som med pussel, bitarna finns alltid där, man måste bara hitta dom. Sen kan man lägga klart pusslet, få bilden som ska visas och då har man det klart.

Lägga ett pussel och finna kärleken är rätt lika om man tänker efter. Jag har funnit mitt pussel, jag tänker inte tappa en enda bit, jag gillar bilden som mitt pussel visar. Har du hittat ditt pussel? Finns det ett pussel för varje människa?

Jag älskar dig med hela mitt hjärta, jag skulle aldrig klara mig utan dig.

Jag förstår mig inte på dom som inte kan vara lyckliga för andra som har en person som älskar en.
Vad är det som är problemet med det?
Kärlek är det finaste som finns, att två personer är kära i varandra är det lyckligaste.
Lycka och kärlek i ett, varför skulle man vilja förstöra det?
(Det har ingenting med min pojkvän att göra är bara less på dom som vill förstöra
och inte kan vara glada för andra)

Man mår som man förtjänar va?

Jag sov 3 timmar imorse mellan 6 och 9. Annars låg jag och kollade på min älskling, grät, skakade och mådde otroligt dåligt. Men som man förtjänar, det förstår jag nu. Samma sak gäller nu, är ledsen, rädd, skakar och gråter. Behöver inte att någon bryr sig för det enda jag behöver är kärleken och lyckan som fanns för 24 timmar sen, men som inte är kvar? Jag vet inte var jag ska ta vägen så idag spenderar jag i mitt rum med att städa, kolla Sex och försöka göra allt jag kan. Vet inte vad jag ska skriva, mitt ansikte är helt blöt, jag ångrar allt jag gör ibland..

Känns som jag lever i en mardröm. Vill vakna. Vill älska. Vill leva.

Precis när jag undrade var min kärlek var.
Precis när jag gav upp om kärleken.
Då stod du på Råsunda och fångade mig vid första ögonblicket.

Jag vill känna den där känslan.
Känslan som man inte kan beskriva med ord.
Att känna lycka och kärlek varje sekund av varje minut av varje dag
kändes tryggt.
Men när det sakta försvinner, vad ska man göra då?
Att få kärlek, att få lycka, att få trygghet ska man inte ta för givet.
Du som får det, du ska förtjäna det.
Förtjänar jag det?
Ger jag dig det?
Jag vill kunna se ett leende när jag vaknar, se lyckan under dagen
och se kärleken när jag somnar.
Jag vill ge dig allt jag kan, jag vill se lyckan i dina ögon,
som förut.
Jag vill se dig skratta och le,
som förut.
Jag vill kunna älska med dig, jag vill känna och se din kärlek,
som förut.
Jag ska göra allt för dig, så vi kan vara vi igen.
Jag älskar dig, men jag vill se dig lycklig.
Kärlek och lycka blir ett..
En kärleksfull lycka.