Jag satt helt ensam i soffan, kollade på tv och skrattade för mig själv. Helt plötsligt stannade allting upp och jag förstod hur ensam man egentligen kan vara, hur ledsen, ensam och tom man kan känna sig utan att någonting kan fixa det. Det är galet, jag känner mig tom och förkrossad på något sätt.. Men en sak jag lärt mig under mina 17 år och ca 2 månader är att det är farligt att tänka när man sitter ensam på kvällen och att ingen är den andre like, det finns bara en av dig själv och det är speciell, man kan inte vara perfekt, för vad är det då? Så jag kom på en lösning, på måndag kommer jag köpa terminskortet för träningen och då ska jag, när jag känner mig nere, packa väskan och åka ner på ett träningspass.

Men om inte det hjälper då? Det får vi se.